Jag är själv osäker på när jag bestämde mig för att bli journalist. Kanske var det när jag läste Tintin som nioåring. Eller kanske när jag praktiserade ett par veckor på den stora lokaltidningen hemma i Lidköping. När jag var femton började jag i alla fall skriva om sport i Skaraborgaren, den något mindre lokaltidningen hemma i Lidköping. Jag fick 25 kronor per artikel och var överlycklig varenda gång jag gick in på redaktionen. Sedan dess har jag haft jobb på allt från Radio Skaraborg till Aftonbladets ledarredaktion och olika tidskrifter, som OmVärlden och Tiden. I dag är jag krönikör i flera tidningar och skriver regelbundet på Dagens Arena. 

Vad driver mig att skriva? När jag fick frågan i en intervju en gång sade jag att det är viljan att hitta trådarna som binder samman människor. Det är nog så nära sanningen jag kommer. Jag vill förstå på vilket sätt vi är lika, vad som förenar oss, snarare än att hitta konfliktytor och polarisering. 

Sedan finns det en ren lustaspekt också. Att skriva är verkligen min passion. Ibland kan jag känna något som nästan liknar abstinens om jag varit borta från tangentbordet allt för länge. Jag skriver reportage, opinionstexter, intervjuer, essäer, utredningar, studiematerial, böcker. Ja, det mesta. 

 

Krönikor och andra texter

Med rädslan som verktyg – Dagens Arena (23/6-2020)

Hongkong – demokratikampens centralpunkt – Dagens Arena(26/5-2020)

Corona i anti-demokratins tjänst – Dagens Arena (31/3-2020)

Mitt i all denna kris – är allting så normalt – NLT (19/5-2020)

Levande rapport från krigets vansinne – Aftonbladet (20/5-2020)